Vår Bakgrund
Rötter i båtbyggeri
Historien bakom Vituddens Kanotvarv börjar med Carl Månsson och sönerna Carl Anton (f. 1862) och Johan Alfred (f. 1873).
Johan Alfred belönades med sällsynt båtbyggartalang: känsla för linjerna, fingertoppskänsla i trävalet och precision in i minsta spant.
Som 17-åring flyttade han till Stockholm för att utveckla sin begåvning som möbelsnickare.
1897, vid världsutställningen i Stockholm, utsågs han – som tävlingens yngste deltagare – till Sveriges bästa båtbyggare.
År 1907 köpte Johan Alfred mark på Vitudden i Västervik, byggde slip för stora fartyg och startade en varvsrörelse som snart blev vida känd längs kusten.
Sönerna Alvar (f. 1903) och Anker (f. 1907) växte bokstavligen upp på varvet – skola varannan dag, varvet den andra.
På 1920-talet möttes far och son i en rikstäckande båtbyggartävling: Alvar vann, Johan Alfred blev tvåa.
Spänningar uppstod och Alvar flyttade senare till Karlskoga, men den yngre brodern Anker drevs vidare av samma skaparkraft.
Gnistan som blev ett kanotvarv
När Anker var cirka 14 år passerade en kajak Vitudden. Det blev gnistan.
På den tiden byggdes kajaker nästan uteslutande med ribbor och duk, men Anker ville längre och byggde sin första kajak i kravellteknik
(bord kant-i-kant nitade mot spant – släktskap med dagens stripbygge).
De tre första kajakerna såldes direkt (den första för 25 kr); först med sin fjärde kunde han själv njuta paddlingen.
Efterfrågan exploderade och 1925 registrerade han Vituddens Kanotvarv (VKV).
Västervik hade samtidigt en stark kanotscen med stjärnor som Nils Wallin, vilket gav Ankers kajaker nationell och internationell uppmärksamhet.
Inga fasta klassregler fanns ännu, men alla visste att längd gav fart.
Västerviks smalspåriga järnväg tillät transporter upp till 520 cm – en praktisk gräns som senare blev
internationellt maxmått för enmans tävlingskajak.
Tidiga modeller och VKV:s första klassiker
VKV Kvick Special (1930-talet)
En av de tidiga profilmodellerna var VKV Kvick Special, byggd från omkring 1930 och använd för såväl tävling som utfärd.
De första exemplaren saknade roder, men fick snart metallroder.
Konstruktionen: grankravell på spant med dukklädsel och dukspända däck – lätt, tålig och snabb.
Modellen blev mycket populär; troligen byggdes över 100 exemplar.
VKV Kvick Special 1 – ren tävlingskajak
Kvick Special 1 var tidens renodlade tävlingskajak: kraftigt V-format skrov, mycket snabb – men rank.
För den skicklige paddlaren gav den imponerande fart. Med dagens mått hade den upplevts som relativt stabil,
med tanke på hur extrema moderna tävlingskajaker är.
Utrustning: roder med pinnstyrning.
”Modell i veckan” – 1925–1939
Under VKV:s första 15 år var steget från ritning till färdig kajak ofta kortare än en vecka.
Experimentlustan och tävlingsscenen drev fram ett pärlband av nya former – en kultur som kom att prägla VKV i generationer.
Autoklavrevolutionen (1943) – formpressad fanér
Efter krigsutbrottet 1939 läste Anker om amerikanska flygplansflottörer i krysslimmad fanér, pressade i autoklav.
Han byggde en modellautoklav, lärde sig tekniken och beställde därefter en fullskalig autoklav som anlände vintern 1943, dragen av hästspann.
Gummi var ransonerat; lösningen blev att samla in rågummiskor, skicka sulorna till Trelleborg och där få dem omgjorda till den nödvändiga gummisäcken.
Så inleddes epoken med formpressade fanérkajaker – tekniken som gav VKV internationell berömmelse.
VKV 43 & VKV 45
VKV 43 var en av de första tävlingskajakerna i den nya tekniken – samma typ som Ingvar Ankervik och
OS-legendaren Gert Fredriksson inledde sina karriärer i.
När den första formen inte höll måttet förbättrades den och blev VKV 45 – ett genombrott som gjorde VKV
världens första att serieproducera kajaker i autoklavpressad mahognyfanér.
VKV 48 (lanserad 1945 – döpt för OS 1948)
På jakt efter ännu högre fart skapade Anker VKV 48, lanserad 1945 men namngiven med sikte på OS 1948.
Det blev en fullträff: snabb, lätt och välbalanserad. Modellen byggdes i över 1 000 exemplar under 35 år och
tog hem SM- och VM-medaljer i mängd. Många 48:or lever vidare som uppskattade motionskajaker.
VKV 68
Samtidigt som plastproduktionen växte under 1960-talet fortsatte VKV med formpressade träkajaker.
I denna miljö föddes VKV 68 – slankare och mer strömlinjeformad än 48:an, med högre toppfart och fint glid.
Efterfrågan blev så stor att VKV byggde ut med en särskild glasfiberavdelning och separerade trä- och plastproduktionen.
Anita-familjen – långfärdens guldstandard
Anita K2
Produktionen av Anita K2 startade 1936, namngiven efter Ankers dotter (f. 1937).
De tidiga exemplaren byggdes i grankravell men övergick snabbt till formlimmad, autoklavpressad fanér.
På 1960-talet tog modellen steget över till glasfiberarmerad plast, i vilket material den fortfarande tillverkas.
Med över 85 års obruten produktion är Anita K2 i det närmaste oöverträffad i kajakhistorien.
Den har använts av National Geographic vid expeditioner i Alaska, Japan och Korea,
och kallas inte sällan ”Kajaksportens drottning”.
Anita K1
Kort efter K2:ans framgång kom enmansversionen Anita K1, som gav samma eleganta fart och sjöegenskaper i ett mer personligt format.
Under årens lopp har den byggts i grankravell, granbordsläggning, formpressad mahognyfanér och senare i glasfiber, kolfiber och kompositer.
Populär än idag – särskilt bland erfarna paddlare – tack vare kombinationen av snabbhet, precision och hållbarhet.
VKV 100 – Olympisk triumf
1962 lanserades VKV 100, framtagen av Anker och sonen Ingvar.
Två år senare, vid OS i Tokyo 1964, vann 19-årige Rolf Pettersson guld i en VKV 100.
Modellen tog över 300 SM-guld, flera VM-titlar och stod på startlinjen i fem olympiska spel.
Totalt byggdes 1 047 exemplar – en av svensk paddlings mest framgångsrika tävlingskajaker genom tiderna.
1960–1970-talens guldår
VKV upplevde en blomstrande period med internationell berömmelse.
Uppmärksamheten efter OS-guldet var enorm, och beställningarna översteg vida kapaciteten.
År 1967 levererade VKV fem Anita tvåmanskajaker till en amerikansk grupp som för National Geographic paddlade Japans östkust.
Reportaget spände över 50 sidor – med generöst beröm för VKV:s kajaker.
Skiftet till komposit – långfärd och expeditioner
1979 stoppade nya epoxiregler träproduktionen av tävlingskajaker i Sverige.
1980 tog Ingvar över efter Anker och ledde ett svårt men fruktbart skifte till fiberkompositer.
Detta frigjorde potentialen för långfärd och expeditioner – Ingvars stora passion.
Redan på 1970-talet hade han experimenterat med armerade plaster och tagit fram Kåre och Lisa, samt formar för Anita (en- och tvåmans).
På 1980- och 90-talen följde banbrytande modeller:
Yoo-A-Kim (1982), Seagull Elite (1991), Seagull Offshore (1992) och Seagull Ocean (1995).
Dessa ”föddes som legender” – paddlade runt Kap Horn och Nordkap (i båda riktningar), runt Borneo och längs hela svenska kusten.
Blå Bandet domineras än idag av VKV Seagull – ungefär fem gånger fler har paddlat Seagull än något annat märke.
VKV i siffror – och idag
- Sedan 1925: cirka 13 000 byggda kajaker
- Varav cirka 4 800 tävlingskajaker
- Och cirka 4 000 Lisa – Nordens mest köpta kajak, formad för skärgårdspaddling
Idag drivs VKV av Kåre Ankervik. Vi förenar nyproduktion med ett levande VKV-museum där klassiker som
Kvick Special, Anita K1/K2, VKV 43/45, VKV 48, VKV 68 och VKV 100 finns bevarade.
VKV är därmed både tillverkare och tidsvittne – från mästarbåtbyggare och olympiska guld till tidlösa långfärdsäventyr.
